Tystnaden

Den som sakta sköljer igenom varje cell

mjukt och stumt

Som får kroppen att luta sig tillbaks

och andetagen att sakta ner

Tystnaden

Så man hör bruset i öronen

det kvarvarande från 

dagen som passerat

och med alla i den

Tystnaden

i alla mellanrum vi passerar 

i alla osagda samtal

och nedslagna blickar

omöjliga att fånga

Tystnaden

ett stilla accepterande

av att rörelsen utåt

inte alltid träffar rätt

utan fortsätter mot oändligheten

Tystnaden

Något att längta efter

eller känna skräck inför

Våga visa sig sårbar i

då sorger rinner ut mellan fingrarna

Eller bara sakta, somna ifrån