Jag ser dig. I ett ljusblått skimmer. Inte en dimma. Inte ett töcken. Inte heller som en illusion. Utan bara just ett vackert ljusblått skimmer. Jag tänker att pojken finns därinne. Den lekfulla. Den leende. Den busiga. Trots allvarsrynkan mellan ögonen. Trots livets svårigheter, sjukdom och död. Arbete och plikter. Så finns pojken där ändå. Jag ser att han visar sig i det ljusblå skimmer. Det jag tror att du själv inte ser.