Jägaren tränar örnen och driver den efter räven.
Om inte räven kan förstå jägarens spel, kommer han aldrig att kunna konkurrera med örnen.
För det finns en osynlig överensstämmelse mellan örnen och jägaren, och jägaren vägleder örnen.
Men mänsklig intelligens måste gå längre än detta.
Örnen är ett anfallsredskap och jägaren är den som sätter upp spelet.
Det är med andra ord den som håller i passen där räven använder terrängen som svagast, och som ger order om att attackera örnen i dess svagaste ögonblick.
Det finns ingen flykt från örnen utan att greppa jägarens vilt, för örnen stiger från luften.
Det mänskliga sinnet har dock alltid visdomen att övervinna jägarens sinne; om räven kunde öka storleken på sitt vilt och flytta från det öppna fältet till skogen, skulle det åtminstone ge rätten att leva för kommande generationer.
På det öppna fältet har den dock ingen chans, förutom den tid som jägaren ger den tills den blir ett byte.
Räven kommer att kämpa med örnen ett tag och bli betet, sedan kommer den att kastas in i betesområdet en gång till och det ska prövas för att se om den kommer undan denna gång.
Om räven använder sitt förstånd och flyttar in i skogsområdet blir det en utveckling här och en genetisk skillnad kommer att uppstå.
Om han vandrar runt i det fria igen kommer samma lek att upprepas tusen gånger utan att tröttna.
Och en dag kommer räven att avsluta smärtan av att bo på samma plats och inte kunna utvecklas, med ett besök hos ett helgon.
För där ska rävens liv beslagtas.