Det är nåt som skaver, kliar
rubbar dig fel väg
nu när scillorna slår ut
går du i moll
men ta det lugnt
det är bara anden
som klöser dig
från insidan
när du går
går du som i sirap
mörk sirap
du steks
i ditt eget flott
när tystnaden
överröstar allt
och inget verkar värt
att fästa sinnet vid
är det bara själen
som letar sig ut,
trevar sig fram
genom dina muskler
ut mot dina porer
när existensen är
en enda lång
åsiktskorridor
och du mest längtar efter
att slå dig själv
på käften
bli riktigt, riktigt wastad
välta och vältra dig själv
och världen
i obscenitet
så försök ändå
att slappna av,
det är bara ditt biojag
som inte längre
vill vara sopat
under mattan
du råkar bara vara
i vägen just nu
med dina vanor,
åsikter och normaliteter
du råkar bara
vara skalet
så det är inte konstigt
att det värker
bara ta det lugnt
en spricka i taget
spricker du.