HYMN A¨ LA AMOUR

Liksom en vinternatt som faller utan stjärna faller jag till jorden där marken har bränt bort mestadels av de varelser som lyste upp mörkret som desperat försökte tränga igenom.
Ensam stod jag vid vägkanten och kunde bara titta, hur mycket jag än ville förändra kunde jag inte. Det var för sent, det blev en sorg för mycket och hjärtat låg där under rännstenen och bara tittade på alla stjärnor som en efter en slocknade och slutet var ett faktum, ja ett faktum vi en gång förut förutsåg.