Skogen tänker utan ord
på våren som ger liv igen
Den känner en frostvind komma från nord
Borta är luftens små spelemän

Men korpen flyger över höga granar
bland löven prasslar av tusentals små
Räven går genom snåren och spanar
Man är inte ensam ändå

Skogen drömmer sitt eget liv
den suckar mot molnen som seglar
och öppnar i trans ett väldigt arkiv
som livets innersta speglar