Du lilla fågelunge
på trappen min
du spatserar
som om världen vore din

Ingen offerkofta
så långt ögat kan nå
näbben pekar stolt
där du trippar fram på tå

I ögonvrån
ditt mod jag ser
jag rycks ifrån det världsliga
som mig inget ger

Vart tog du vägen
du som mot världen log
du lilla gråa
som fatt mig tog