Publicerad 2025-06-18 09:37 av Cecilia Rune




Självömkans lov

Omsorgsfullt bäddar jag in min självömkan i tjocka bolster
Låter sorgen slå rot i mitt inre
och vårdar djupt känslan av uppgivenhet

Vet att jag borde se det goda i livet
det som stundtals uppenbarar sig
även för mig

Men jag fortsätter omhulda smärtan
allt för att överleva





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Cecilia Rune med Poeter.se id #234175 innehar upphovsrätten