Du, en röst från dödsrikets djup.
Anställd av djävulen för att förföra mig likt näcken.

Du, var mitt morfin.
Botemedlet när mina drömmar och hopp svaldes av dina kollegor.

Du, blev mitt begär.
Föremål för min trygghet när jag inte längre kunde skapa nya drömmar... och hopp.

Du, ett missbruk av svagheter med falsk värme från Gehenna.

Med framgång infiltrerade du mitt palats och gjorde dig till min närmaste rådgivare

Där du med tiden tog bort hoppets vy.

Men nu när illusionens slöja har fallit, ser jag likt kung Theoden klart igen och vad jag gjort.

Jag har inte ett brödraskap som Frodo på grund av dig... mig.
Men jag ser horisonten igen och den krokiga vägen dit.

Du får inte följa med, men jag kommer aldrig glömma dig.