jag fann dig

kippande efter luft

sprattlande i ett hav

av dina egna tillkortakommanden

min kärlek blev din livboj

och du lyckades ta dig i land

jag klädde dig i bekräftelse

lät min ömhet värma dig

tills din andning blev normal

tills du åter kunde röra dig

och valde att gå

till någon annan

jag står kvar

och önskar att du aldrig

behöver förstå

 att jag skulle göra det igen