I skuggan av år som förflutit
står de ensamma kvar,
slitna och med repor i lädret
men ännu ett klädsamt par.

Gamla barnskor, förkrympta i tid
i väntan på ett annat liv,
bär på steg som knappt förstod,
vad som senare skulle ta vid.

Ingen kan radera åren
och känslan i en pjäxas själ,
skaren som bar på våren,
skavsåret på en häl.