Publicerad 2025-07-07 00:52 av Lili B

Om emotionell dränering och toxiska vänskapsrelationer.


Den sista spårvagnsresan

Du står bredbent
i mittgången
ansiktet kallt, askgrått
Drar upp dig
Drar ner mig
bjuder avstånd

Ett, två, tre steg bakåt
Snabb att dra undan handen
när jag greppar stången
Blicken snett ner

Och nånstans därute
i vårsolen
ligger din skugga Död
stjärnstoffet
på din rock har bleknat

Jag ler
Försöker att inte förstå
glider ner i mina skyddsrum
ett litet svart hål
en spricka i bröstbenet

Men se där kom leendet
och kramen
den vänskapliga tonen

Min förvirring





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Lili B med Poeter.se id #115750 innehar upphovsrätten