Det är väl ofta så,
att förälskelsen i härliga företeelser,
saker, människor,
kan vara som just obesvarad.

Föremål som träd, gräs och stenar,
talar så sällan till en själv.
De bara finns där,
som stumma men underbara ting

att som bedåras av.
Läsningen av texten
fick förstås blomman i mig
att förfäras.