Publicerad 2025-07-12 20:19 av Måsliv




Paradoxen i mitt bröst

En fantastisk vecka har förflutit
fylld av allt som får mig att leva
solens värme mot min kind
vänners skratt som ekar fritt
musik som dansar i mitt blod
och drömmar som vågar växa
 
Jag njuter och jag lever
varje andetag en bekräftelse
på att jag är här jag är hel
jag är nog
 
Men varför finns saknad i mitt bröst?
 
Som en skugga mitt i ljuset
en dissonans i harmonin
ett tomt rum i mitt fulla hjärta
 
Jag ska verkligen inte sakna dig
Du som vände ryggen till
Du som inte såg min värld
Du som inte ville ha mig
som jag är som jag var
som jag kunde blivit
 
Så varför envisas du med att återkomma
i mina tankar gång på gång?
Som en refräng jag inte kan glömma
ett eko jag inte kan tystna
en spökvärld i ett limbo
som inte längre finns
 
Jag mår ju bra nu!
Ropar jag till spegelns ansikte
till himlen till tystnaden
Jag mår bra, jag mår bra
men hjärtat känner sina egna regler
och minnena har sina egna nycklar
till rum jag trodde jag låst
 
Kanske är det så
att vi kan må bra och sakna samtidigt
att lycka och längtan kan dansa tillsammans
att styrka inte betyder frånvaro av sårbarhet
utan närvaro av mod nog
att känna allt på en gång
 
Jag lever jag njuter jag saknar
och kanske är det mänskligt
att vara alla dessa saker
i samma andetag




Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Måsliv med Poeter.se id #234668 innehar upphovsrätten