doften av solvarm tjära
är förevigad inom mig
nedärvd genom släktled
hos enkelt roslagsfolk

en naken kropp torkar
mot släta klippor
alltid hånad av retsamma måsar
men omfamnad älskad av Sol

silverglittret under ytan är
dyrbarare än silvret stadsbon önskar
levande rikedom stulen från Ran
ibland krävs ett offer tillbaka

mörka vågor oss då jaga
vems tur denna gång?
en hälsning och tack
till dig
som då måste dö

husgrunden kobbarna
molnen vårt tak
Polstjärnan väggarna
vinden vårt bolster
skären vår uppfart
vattnet är härden
hjärtat som bär

där rors-lagen råder finns Roslagens famn
mitt hem är Blekinge, och Rodens land
upp till Sundsvall, vi ror lite till, ta i
låt oss ro så långt vi kan