Rösten i mig säger
att det måste ta slut snart
du vet ju vad som krävs
varför gör du detta emot dig?

Och ärligt —
jag vet inte.
Men jag hittar inte knappen
som ändrar allt.

Jag är död
och lever som att jag vore död.
Och livet som död
är helvetet i levande form.

För man skiter i sig
och bryr sig inte.
Och med det sagt
skulle jag lika gärna kunna dö —
för livet vore ingen skillnad.

Till rösterna i mitt inre,
till er som jag vill ska försvinna,
till bruset jag trodde jag behärskade —
vill jag se mitt blod flyga
och livet avslutas
till musiken av mitt inre.