Som en tidlöst enkel dikt av Jalal al-din Rumi;
som en svalkande vindils lätta smekning
över grusvägens juligröpper,
ja, som en vattenkammad sommarpsalm för ateister;
som ett väldigt kyrkorum för hedningar;
som en sekulär liturgis öppna ansikte
i den påtvingade frihetens bojor:
denna första fingertoppsförsiktiga provtur
på mountainbike
efter sex veckors tigande orörlighet
i obliquesmärtans vilda värmeböljevrede
och en tung medicinerings omtumlande farmaseanser;
en sjuttiosexårig proffsmotionär
som en tioårig flickunge på väg till badplatsen
på sin flickcykel,
himlen fortfarande änglarik