Vita stammar
längs skogens rand

Blommorna
vid dikets kant

Alla med sitt eget namn

Glest med bilar
dikten fri

Där längs den
dammande vägen
går vi

Fjärilen som vilar
på ett grönskande blad
inte alls
lik alla de andra vi såg

Fladdrade inte i par
som de citrongula
lekande tafatt

Satt bara helt lugnt
och stilla intill vägens ren
Bland Gulmåra och Timotej

En fjäril helt i sin egen sfär
med stor dignitet

Vad det var för fjäril
Är det nog
någon annan som vet

Och fastän den just flög sin kos
blev den ändå kvar
här någonstans inom mig