Där borta vid muren, har jag lagt min far. En vacker urna är allt som finns kvar.

Av den som förstod mig när jag var till besvär, gav han all mig Kärlek, ja han fanns alltid där.

Jag önskar Du stannat, med mig många dar. Den sista stunden, då var det jag och min far.

Han lärde mig växter, tagetes i rad,

Och fåglar vars toner, fyllde skog och fasad.

Jag följde han gärna in i dragspelens land,

Tog del av hans kunskap, Om människors band.

Allt från Lill Ingmars till Cederhök,

Stod på agendan, då det var jag och min far.

Jag saknar hans K Ä R L E K som var hans sigill,

Den som la grunden för att Jag finns till.

Som präglat min uppväxt, ända fram till idag.

Som gjort att alla ungdomar också hjälpte min far.

Jag fick ta del av drömmar han haft,

På samma vis då det var jag och min far.

Där borta vid muren har jag lagt min far, en vacker urna är allt som finns kvar.

Jag satt vid din sida när du tog ditt farväl, Vi viskade stilla ~ ett tyst farväl.

Cirkeln ska slutas, det har jag kvar,

Nu går Han bredvid mig~ min osynlige far.

Cirkeln ska slutas, det har jag kvar,

Nu går Han bredvid mig ~ min osynlige men närvarande far.