Ingen förstår mig.
Inte så som jag inte förstår mig själv.
Varför hetsar jag mig då.
Spindelvävens tysta mur.
Gör det inte lättare.
Måste egentligen sova nu.
Sömnen är viktig säger de.
Motverka psykos.
Varför är jag då vaken.
Vaken bland havets skimrande skogar.
Minkarna får behålla sin päls.
Äntligen på tiden.
Anser jag.
Åt helvete på tiden.
Trött nu.
Måste sova.
Ihop med svarta änkan.
Kanske förstår jag mig själv.
När jag vaknar imorgon.
Innan sanningar och lögner upprepar sig.
Jag blickar upp mot stjärnorna.
De är lika vilsna som jag.
Säger de.
Men det säger de väl för att jag inte ska känna mig ensam.
Jag smeker min vänstra underarm.
Lätt som en fjäder.
Någonstans någon kanske saknar mig.
Men inte så som jag.
Saknar mig själv.