Trots stormar finns det fjärilar.
Eller, kanske just därför.
I kasten plöjer vindens höga kanter solen,
ur skuggan av en skräck så fullkomligt naken.
Och vet
att ingenting är givet,
att ibland måste fjärilen
flå dräkten i draken,
segla i elden,
som pappersflygplan i en storm,
blotta sinnet i en sårbarhet spunnen bara för sig
och födas ur meningen med det