då jag vänder mig om
ser jag dig din släpande gång
och bördorna som du fått
vem eller vilka fyllde konten din
den liknar snart ett berg

himlen är blyertsgrå
dagen har knappt skiftat färg
längtar den soluppgången
de första groddarna som sticker upp
ett trevande finger
före de häver sig upp

ännu sveper träden in sig i rost
och dimmornas mumlande sång