Tysta skriet från de röstlösa.
De som ingen lyssnar på.
De som ingen ville höra.
De, de vandrande döda.

En dag kommer vår tid skriva
att det inte finns så mycket skrivet.
De verkar ha dött i tystnad.
De verkar inte ha haft några röster.

Ett streck i historien är vad de är,
raderade för att de hade besvär.
Borta ur ekvationen,
som om de aldrig vandrat jorden.

Och de kommer vara Skriet,
det som väcker vårt land.
Hur kan någon försvinna
som timglasets sand?

Det kommer vara ett mäktigt vrål
från de som är kvar.
Vad hände med alla år?
Vart är min kära mor och far?