Välkommen på upptåg i Juleå!...

... godord till behövande...

... den dag vi inte tycks ha ett enda problem... då värderar vi nuet extra högt... då låter det och ser ut som om allt tycks vara ljust, positivt och enkelt... detta är människans kamp att bli accepterad för den hon innerst inne är... hur ska vi fortsätta orka vara positiva?...  då vi har nuets blick mot en oviss framtid...  eller så väljer vi att se ljust på nuet, då det är det enda vi har... man ska aldrig säga till en drabbad lev i nuet därför att detta nu är det enda den har... vilket såklart strax innan varit och därför är fyllt av obehag... ifall någon undrar så kan vi alla påminna oss... att vara medmänskliga, inkännande och empatiska... en svår sak den dagen då du vid första anblicken av den tänkte att idag är det en bra dag... behåll fokus och närvaro och se till dem vi är som människor... ett huller om buller värt att älskas rakt upp och ned utan omsvep... det är läkande och helande!...

UPPTÅG I JULEÅ lucka:14

 ... Rurik Stålfåle stod nu tyst, orörlig och stilla... på hela dagen hade han inte gått att starta... han hade inte ens skramlat... Rurik Stålfåle hade förlorat sin magi... Anden i gyllenskrinet kliade geniknölarna och kunde inte förstå... hur gick det där till? undrade Staffan och kramade om Ika och Nisselina som grät... vi ångrar oss så mycket att vi ville bemästra den mörka magin! sa Ika och Nisselina omväxlande... ja det var en tråkig sak! sa Tomtefar som tog Nisselina i handen... kom min vän så ska jag visa dig en sak, du kan komma Ika, kom här! sa han varmt och förstående... han såg att båda flickorna var bekymrade... de hade ju trots allt haft god nytta av Rurik Stålfåle... fast de varit rädda och oroliga ibland... så gick Tomtefar in med flickorna till Tomtemor för att språka lite... det behövdes med tanke på "historien med det splittrade riket Tomteland" ...

... Tomtefar började berätta... "en gång för länge sedan var Tomteland fyra riken... fyra riken med fem folk... vi Tomtar i Tomteland är av all sköns olika slag... vi var goda och trygga tillsammans och stod upp för våra seder och bruk... men så fanns där Gonderna i Gondland som ville bekämpa allt gott... de var stridslystna och ville härska och söndra och med våld styra... så fanns här de snälla vänliga Jättarna i Bergen men de dog ut som folk... kvar blev bara två stycken ensamma godhjärtade jättar som väktare för detta riket...  där efter var det Trollen som skapade oreda inte bara i sitt land Turmeland utan det spred sig till andra... det femte folket var Älvorna, Vättarna, och "de levande Bergen"... Älvorna idkade fred, Vättarna stod upp för den och "de levande Bergen" försvarade den... ni förstår att vår historia av krig en gång höll på att förstöra våra liv... men så kom det en tid då de levande Bergen somnade och tystnade för alltid... jag tror att ni förstår nu att då släpptes den mörka kraften lös... sedan den dagen har ingen kunnat tygla den... för ingen vet vart den kommer ifrån..." Tomtefar andades djupt och tittade allvarsamt på dem alla... Ika och Nisselina fick en riktig aha-upplevelse... de vågade inte säga det högt vad dem hoppades på... tack Morfar för du berättade! sa Nisselina till Tomtefar... ja nu kan jag förstå lite bättre! sa Ika... så visade Tomtemor och Farmor Ida bilder ifrån förr i tiden... det tyckte flickorna var så spännande... 

... kvällens mörker tätnade och natten kom... nu hade Ika och Nisselina mycket att fundera över... och många intryck ifrån gårdagen att bearbeta... Albert och sickan hade kommit över och stannat kvar... men de andra i hans familj hade drabbats av vinterkräksjukan... ja sådant drabbar även tomtar, vättar och allehanda folk i Tomtelandet också... de fyra råttorna slapp buren men övervakades av de fyra husbockarna... Staffan satt uppe med Farmor Ida, Tomtefar, Tomtemor och Nissen och pratade allvar... vi behöver reflektera över flickornas liv! sa Ida... vi har alla en del att stå i, så att de ibland tycks som om de får klara sig själva för mycket! sa Tomtemor bekräftande Idas bild... ja! sa Nissen... jag ser att de ofta hänfaller åt fantasier! sa Tomtefar... men det är väl åldern jag menar de är tio år gamla och där lever man med ena benet i verkligheten och det andra i fantasin! sa Ängla som just kom in... Albert kom också precis in från en kvällspromenad med hunden Sickan... ja jag ser att flickorna behöver sin egentid men att fler vuxna omkring skulle kunna ha gemensam koll! sa Albert.. de andra höll med om att dem behövde dela på ansvaret... där satt Ika och Nisselina och tjuvlyssnade högst upp i trappan på de vuxnas tankar om deras bästa... samtidigt stormade Corona med gyllenskrinet in och bad om hjälp... det är något väldigt fel med husbockarna! sa Corona desperat... alla for ut på gårdsplanen för att se vad som stod på... men vad skulle nu ske med Rurik Stålfåle... och vad var det som pågick med husbockarna?... ja det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

solsken på er så länge!... /:) solstrale

Tack på förhand för läsning, applåd 
kommentar och bokmärkning!