Hon älskade det igen det hon i tre dagar inte orkat. Den orkade

återvända och hon lyfte luren och sade att hon älskade henne 

mer än livet själv. Hon sade även förlåt att jag varit dum. Det är okej 

svarar den lille. Den envisa trotsiga flickan som alltid förstår just det här.

Som egentligen aldrig kan bädda en säng eller direkt ta en uppgift men hon

lämnar alltid sin plats för de gamla på pendeltåget. 

mitt barn tillhör ett annat universum än jag. Jag ville aldrig såra och 

jag kunde lyda. Dig kan ingen styra med fast hand. Du ser bort och 

du lovar. Håller tunt. Men mina armar runt din midja. Dem känner du

och du ljuvligt vackra återgäldar alltid de tafatta försöken. De ärliga. 

Inatt letade jag efter dig och fann min litenhet invid vägens slut. 

Jag måste sluta känna slaven, offret. Jag måste vänta länge mycket mycket länge 

längre än idag. Ditt förlåt får studsa tillbaka i frihet

Ett par öronskydd ska åtminstånde inköpas.Trots allt det viktiga inom mig 

som måste återerövras dag efter dag.