Ve över dem
som klär våld i rättfärdighet
och blod i lagens språk.
Ve över den makt
som skriver sin egen oskuld
med kulor som bläck.

De säger: Detta var nödvändigt.
De säger: Vi försvarade oss.
Men Herren känner lögnen
innan den formats i munnen.
Han hör hur sanningen kvävs
under presskonferenser och sigill.

Ve över dem
som fruktar vittnesbörd mer än synd,
som river sanningen ur marken
och planterar propaganda
i dess ställe.

De har gjort staten till sin gud
och makten till sitt altare.
De offrar liv
och kallar det ordning.
De offrar sanning
och kallar det säkerhet.

Men blodet ropar,
även när det tystas.
Det ropar från gatorna,
från bilderna som inte går att radera,
från folkets minne
som ännu inte knäckts.

Ve över dem
som skickar sina tjänare
mot de platser där de inte är välkomna,
och ändå säger: Vi representerar er.

Ni representerar inte folket
när ni vägrar lyssna.
Ni representerar inte lagen
när ni står över den.
Ni representerar inte rättfärdighet
när ni måste uppfinna hot
för att rättfärdiga våld.

Tiden ska väga era ord.
Historien ska pröva era berättelser.
Och det ni kallade styrka
ska visa sig vara fruktan.

För ingen makt som bygger på lögn
står när ljuset tänds.
Och ingen nation som föraktar människovärdet
undkommer sin dom.