Det var en gång en mellanösternhund som träffade en europeisk hund.
Efter hälsningar och kramar sa den europeiska hunden:
— Jag undrar hur ni klarar er där. Vad äter du? Var bor du? Hur går du till?
Mellanösternhunden funderade lite, sedan svarade han:
— Vet inte om du kommer förstå vad jag ska säga, men i alla fall,
vi lever utomhus och sover under bar himmel. Vi brukar äta vad vi hittar, ben från ett dött djur till exempel. Jag brukar skälla hela tiden eftersom ni kastar stenar på mig. Jag kissar och bajsar överallt. Vi är hungriga hela tiden, därför fångar vi vad vi hittar.
Många av oss får lite bättre mat när vi vaktar deras får eller åsnor.
Du vet inte hur farligt det är att vakta eller arbeta med åsnor och deras sparkar!
Jag vet att du inte kommer förstå allt jag sa:
— Men du! Vi är äkta hundar, som en förebild för er. Våra farföräldrar bodde som
oss, fångade som oss, vaktade som oss. Ni är inte äkta.
— Varför? frågade den europeiska hunden.
— Ni sover och äter med människor, ni skäller inte, och ni får en promenad varje
morgon. Ni liknar människor mer än ni liknar hundar.