Publicerad 2026-01-27 13:49 av Softicecream

Anteckningar


Vernissage

En inramad föreställning
ber mig att ta mitt liv.

Jag går förbi
albatrossen som tar
sats längs klippkanten,
han är sorgbunden men fri.

Verket som håller
linblommorna på ängen
liknar blåslagna själar,
gungar passivt i vinden.

I ett ögonblick under ytan
syns stenar rulla efter
vågornas varje drag.

Släta blir de
stenar
som rullar på botten.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Softicecream med Poeter.se id #235130 innehar upphovsrätten