Mellan blad torkar
rosor till potpurri.

Skäms dagboken över mig,
så som jag skäms över mig själv?

När sagor lider mot sitt slut.

Då jag befläckar
dess oskrivna sidor,

alla blommor vissnar.

Ett erkännande av rädsla,
och blottandet av önskan
står alltid skrivet,

tillsammans med frågan om kärlek finns,
och kan jag i så fall älska?

Längs den konstlade vägen
till förlikande med ensamhet.

När sagor lider mot sitt slut.