Jan
hade fått
för sig att
det svenska språket har
något av ursinne över sig.

Det
vill säga
att det måste
bara som springa ur
sinne. Den inställningen kan han

dock
gärna få
behålla, för sig
själv. Alla språk lånar
av varandra och även nya

uttryck
kommer hela
tiden i dagen.
Även om någon hävdar
eller som vill göra det,

att
något kommer
'ur eller från
biblen' så fanns ord
redan innan en enda bok

skrevs,
namn exempelvis.
Som har en
betydelse för att någon
har hittat på, fattat tycke
för, att Regina, skulle betyda

drottning,
och så
kommer ju andra
ord därur. Regi och
att regera. Namnet 'Gina' är

förmodligen
inget 'eget'
namn från början
och sådär kan en
ju förstås 'hålla på' att

som
'bolla runt'
med språk eller
andra mer eller mindre
'aktuella ämnen, som nog var

aktuella
redan för
en tiotusen år
sedan eller så. Jan
var ett pinnhål över mig

på
en möjlig
karriärstege och det
finns fler än en
orsak till att komma ihåg

nog
'gångna tider',
oavsett det ligger
några månader bakåt i
tiden eller hundratjugofem. Hade det

franska
språket låtit
annorlunda, eller arabiska,
indiska, norska, engelska, spanska...
och så vidare, ja då

hade
'vi' förstås
inte 'haft', ord
som de där 'så
svenskt klingande'. Plantage, garage, slitage,

portfölj,
paraply, aveny...
et cetera. Utan
de hade varit istället
'atchjooo, atchjooo, plums i plurret'.