En bit bortanför valand 1995,
världen såg ut som en skakig dröm
med alla tonårdnerver i spel.

Fyra vänner en sen skolkväll
de timmarna cirkulerade allt
kring tekoppen och dåtidens cafesorl

Resan hem var en tunnel
av neonljus som på motorvägen
liknade vertikala stjärnfall

Idag ser jag grannens ensamhet
när han slutat koka kaffe för två
och blicken blivit en grad mer grå

Och det jag letat efter är någon
som mötte min blick som hon gjorde.
En tresekunders evighetskonversation

Nu har jag samma stora tekoppar
men mitt nya sorl har bivit musiken
där jag kan låtsas vara den jag var