Publicerad 2026-02-10 10:36 av Ibrahim Zoro




Avhumanisering!

Jag är inte tillgänglig hela tiden, eftersom jag sammanfaller helt med henne, jag söker mig själv, jag finns inte mig själv, jag smälter till henne från topp till tå...

Jag var här en dag!
Men i dag är jag stor ström, och han stannar i mitt det och driver mig till mig själv, för att bli jag kronan på hennes lust, jag smeker hennes kropp som om vi reser till smekmånad på Guds säng spelade i världens fokus...

Jag omger henne överallt som fostervatten!
Skuggor ses och mina egenskaper också! Kanske blir du blind
Dessa vidder i mitt hjärta kan du inte fylla i
Kanske blir jag fel när jag väljer dig
Jag väller mig om dig, och du är som en blindhund går med mig, bara den känner bilar..

Jag är dig!
När jag känner att du är okunnig, jag drar mig från dig
Jag vet till att du har en kännetecken som säger att okunnig vet en sak: Det är bara sex! Som Åsna, mula, hund och alla djur,
Jag är glad att människor lämnas inte att rikedjur,
Så det finns inget kvar på detta...
Avhumanisering





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Ibrahim Zoro med Poeter.se id #92428 innehar upphovsrätten