Publicerad 2026-02-13 04:17 av Jeflea Norma, Diana.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Jeflea Norma, Diana. med Poeter.se id #40227 innehar upphovsrätten
När natten är som mörkast, då är gryningen närmast
När natten är som mörkast,
samlas tunna gryningar runt oss,
likt gyllene frön
gömda i universums ficka.
Ljuset kommer aldrig i all hast,
men det kommer –
och förbereder sina steg i tystnad,
medan vi fortfarande trevar
genom skuggorna av vår egen rädsla.
Och människor, även de förlorade,
även de som verkar långt borta,
bär inom sig en smula av gott
som bara ber om att bli sett.
Det räcker att komma ihåg
att det existerar,
att världen inte bara är gjord av sår,
utan också av händer som söker andra händer
i mörkret.
Sedan tunnar natten ut,
likt en ridå som långsamt dras för,
och gryningen närmar sig –
inte som ett löfte,
utan som en mild visshet
som känner igen oss genom vår andning.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Jeflea Norma, Diana. med Poeter.se id #40227 innehar upphovsrätten