Det känns som att allting går i cirklar
åren liksom snirklar
sig ihop
lägger sig i en ormgrop

Tänk att alla minnen
varit dina sinnen
som fått lukta, höra, se och känna
minns du när vi var ensamma?
på vilket sätt vi kunde se, höra och känna

på varandra
När inga barn sprang hemma

Samtidigt
Rusande ben
Ekon från avlägsna middagsrop
kvällssolens sken
Åren snirklar minnen i ormarnas grop

dunkla bilder från fjärran land
vågorna palperar en övergiven strand
gräset anas växa vilt
kvällen börjar bli sen
Ovan tynger oss jorden
ömheten i orden

Visst börjar den bli tung?
vår graverade sten