Publicerad 2026-02-26 09:47 av Hestia




Torsdag kl 09.37

Cellon väntar mitt bonusnöje
Hunden ihoprullad som en prickig snäcka
Jobbgrejer inombords tickar irriterande
Mannen vilande utsträckt
Ljuset är starkare nu
Fönster mot gården vitmosig
Högar som bör undanröjas någon gång
Startgropar ropar befallande
Min blick mot garderoben
Min tanke på cellokroppens glatta yta och tyngd mot mina rena fingrar






Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Hestia med Poeter.se id #48689 innehar upphovsrätten