Vissa dagar känns det
som om skuggan går före mig
och jag bara följer efter
med fickorna fulla av gårdag.

Solen tvekar.
Som om den sett vad jag gjort
och inte riktigt vet
om den vill satsa.

Jag tänker på allt jag dragit med mig genom åren
de smutsiga kapitlen
de snabba besluten
de långsamma konsekvenserna.
Inget dramatiskt.
Bara mänskligt slarv.

En dag stod jag vid en korsning
och tog fel håll
med öppna ögon.
Det var inte mod
det var trots
och det räcker ofta längre än man tror.

Nu går jag här
fri från slentrian
eftersökt mest av minnet
och det där samvetet
som dyker upp när barerna stänger.

Hon fanns där en stund.
Hade något mjukt i blicken
som inte ville rädda mig
bara såg mig.
Jag lät henne gå.
Det var enklare än att springa efter
och svårare än jag trodde.

I en värld med "four letter words"
är hjärtan av guld sällsynta
och försvinner snabbt
i bruset.

Vissa nätter vill jag bara
bli nedlagd i tystnad
av någon som inte frågar
vem jag varit
utan låter mig vila
från det.

Jag är på väg nedför nu.
Inte mot botten
utan mot något lugnare.

Skuggan är fortfarande där.
Men ibland
går vi sida vid sida
och det räcker för idag.