Hans namn var Dennis Dag.
Han var en reslig karl.
När han talade,
alla tystnade.

Där han gick fram
satte han själar i brand.
Han var en av alla anarkister
som visste det han visste.

Han jobbade fabrik –
smutsigt och farligt.
Han varnade chefen
om den stora maskinen.

Förde noga anteckningar
om fel som behövde rättning.
Han gjorde cheferna obekväma,
han slogs för arbetarära.

Han sa att maskinen
var en fara för livet
och försökte stänga ner.
Men facket bara teg.

Så en dag fastnade en vän
i maskinens kugghjul och spolar.
Han var på väg att bli strimlad,
som man gör med sallad.

Dennis Dag,
stark som han var,
tog tag i mannen
och slet honom från maskinen.

Mannen klarade livet,
men med kraftiga sviter.
Dennis sa:
”Vad var det jag sa!”

Men facket och chefen
sa: ”Det händer inte igen.
Fortsätt jobba.
Du kommer inte undan.”

Så Dennis gjorde en plan.
Han skulle rädda dan.
Han tog en skiftnyckel
och ställde om trycket.

Senare den kvällen
exploderade stället.
Det blev inget kvar
när han kom till jobbet den dan.

Hans namn var Dennis Dag.
Han var en reslig karl.
Dagen han sa nog
var dagen maskinen dog.

Dennis gick vidare i sitt liv,
från fabrik till fabrik.
Saboterade
och ställde till.

Han var en arbetares hjälte,
en sanningens man,
och alla fick passa sig
där han gick fram.