När vi rör oss,
i den takt
som binder
oss samman,
eller möter varandra
i synkoper,
som bryter
rytmen
så perfekt,
faller jag
djupare ner
in i
att glömma
här och nu
och vem
jag är
och vem
är jag,
att försöka,
att inte
bara
följa med
i melodin
och rytmen?