jag minns nålen som en kemisk ånga i halsen
som en stråle av sulfat och levrat blod

varandet fladdrande som fjärilsvingar
i flykten från lampskenets strålljus

likt slaktgrisar
i ögonen

i den sönderslagna spegelbilden
ligger ansiktet kvarglömt på kudden

om jag blundar kan jag färdas
genom armveckets fyra olika stråk

blå grön lila och slutligen svart
alltid s l u t l i g e n svart