Publicerad 2026-03-31 21:34 av Lovisa110

Industriellt men samtidigt mjukt


Bussen

Den närmar sig
Rostig med hjul som gnisslar
Grus river i däcken
Ljuset sticks som nålar

Kliver in i stålburen
Ett säte samlar damm
Ögon i kors och händer djupt i fickorna
De stirrar ändå

Oljud
Motorn dånar som en piska mot metall
Rädsla
Hjulen stelnar när marken klamrar sig fast
Stress
Musklerna mjuknar, benen viks som papper
Flykt
Distansen ökar mellan öga och själ

Mamma
Rädda mig från världen
Mamma
Vad är världen? Snälla visa





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Lovisa110 med Poeter.se id #235373 innehar upphovsrätten