Det skulle kunna vara en lövskog med mycket vitsippor,
vilka i framtiden, om en kvart eller mer, fås att växa någon
stans i södra delen av Monongo. Där det är precis lagom
varmt i en plats som är en bit av Sverige. Sveriges Ambassad
i Monongo, en planet i det universum som finns i en persons
egen fantasi.

Spöket som än så länge är en sak på idéstadiet, som håller
på att utvecklas i en invecklad sortering. Spöken lever ofta
i ett hus av något slag, men det är osäkert om det håller till
i fler än en lägenhet eller även i andra lägenheter eller även
i trapphuset i ett sådant där 'flerfamiljshus'.

I ett hus jag har i tanken, bara inte bensintanken eller septit
tanken, utan den som kan tänkas tänkas. (ispolen har inte
med polisen att göra, även om det kanske låter så)
Han försöker Ibland be sig själv om ursäkt, har Knut kunnat
avslöja för Katarina.

För att han först inte trodde på spöket. Han var en sådan där
som lätt krispig tvivlare helt enkelt. Knut har det inte svårt för
auktoriteter rent generellt, men ibland så kryper det fram,
sticker som fram sitt lilla huvud av någonting mera eller kanske
mindre definierbart.

Definierat som ej helt utforskat område i själva personligheten.
En del av hans kapacitet som tänkande och kännande varelse,
kan tänkas acceptera något som inte går att 'bevisa', annat än i
ett språk som gärna vill leka 'blanda bort korten'. Annars är den
mer som förnuftiga delen av honom mot om den första är med.

Och förstås med om det är så att den andra är mot. Han har en
faktisk motvilja mot att vara med 'helt hundra'. Så trots att han
gillar blommor som exempelvis blåklockor, vitsippor, hästhov
et cetera, så ser han dem hellre på avstånd än håller dem i handen.
Han är generellt inte emot att hålla handen.

Eller hålla sin hand i litet olika position, men det är inte något
som är absolut. Exempelvis i badet, duschen, vid matbordet
eller då han sover. När det kommer till förekomsten, eller den
möjliga förekomsten av spöken, energier och liknande så är
det okej för honom med avstånd till, som exempelvis på bild
eller i ett samtal om själva fenomenet i sig.

Men som helt naturligt anser han att ser han ett, det gärna får
vara just på bild. Som tecknat eller ett foto av, på film eller någon
som klätt ut sig. Ibland är en människa rätt och slätt otacksam,
vilket kan som direkt visa sig, då en som just otacksamt nog
berättar om fenomenet, på ett rätt krispigt sätt, på ett rent
opolitiskt sett sätt.

Söken I efter spöken och ej alls föremål för på ett som förlösande
sätt pöken, kan ett visst erhållande uppnås, om rätt förhållanden
kan mer än bara som tänkas uppstå. Utan mera faktiskt och så
kan en själ då rent praktiskt sägas ha kunnat iakttagas. För mera
information kan en Monika eller Knut tillfrågas efter hand.



(Som du kan se av bilden, den föreställer ett biljardbord,
en spelare och bakom den människan, två spöken vilka råkat
finnas med på bilden...

Nu tror ju en förnuftig människa rent generellt inte på spöken.
Men för den som tror, så existerar de ju förstås.
Så om du inte tror på spöken, ignorera dem bara.)