Solen stiger varsamt
blygsam och försynt
nästlad i molnens vagga
pennan nyss brynt
vi dricker undan sorgen
så som den aldrig återkom

Ack en liten skymf
sköraste lilla nymf
att inmundiga din åtrå
å glupska andetag förgå
drunkna nu i sötma

Ur fönstret rinner
morgonrodnadssken
om så jag brinner
förblir hjärtat en sten
jag gav dig allt jag är
och du var aldrig ens kär

Omkullkasta mig fullkomligen
av allt jag kunnat bebåda
huggen i ryggen vänligen
att du skulle mig förråda

2026-03-13