Farväl,

min vän

Farväl,

min underbara främling.

Den här gången är vi något mer

än bara främlingar eller vänner.

Vi är drömmar nu, sparade i en låda

som vi kan öppna när vi behöver minnas

att vi en gång kände något äkta

du och jag, nerpackade, bevarade,

gömda från världen i en låda som bara vi

vet hur man öppnar.

En låda vi söker oss till när ensamheten viskar,

när sorgen tynger, när glädjen svämmar över

eller ilskan bränner.

där finns även orden vi inte sa,

blickarna som dröjde kvar,

tystnaden som betydde mer än vi erkände.

 Jag öppnar den ibland när jag är ensam,

eller när världen känns för stor.

En plats för stillhet.

En plats för oss.

Men varje gång jag stänger den igen

känner jag samma sak:

För allt vi var och allt vi aldrig blev.

Men minnen…

de är förrädiska.

De håller oss kvar med osynliga händer,

binder oss till det som varit

och viskar:

stanna.

Drömmar som varsamt packas ner

i en låda av tystnad