Människor är som troll.

De kryper fram i mörkret,
viskar, pekar, dömer—
men så fort någon ser
låtsas de vara snälla

Solen är kärlek

Och ni beter er
som att den inte finns.

Vi är myror i en stack
som tror att hat är normalt
Ni trycker ner varandra
och kallar det skämt

Rasism är inte komplicerat.
Det är bara feghet.

Homofobi är inte en åsikt.
Det är rädsla
för något som inte ens skadar er.

Och ändå är det överallt:

Ord som ruttnar i luften.
Blickar som skär.
Skratt som betyder
“du är fel."

Jag är trött på det.

Jag är trött på att höra skit
i varje klassrum,
varje korridor,
varje plats där människor
borde veta bättre.

Ni undrar varför folk mår dåligt?

Ny bygger en värld där
solen inte släpps in
och blir chockade
när allt känns kallt.

Vi lär oss hur man ska vara
men ingen gör det ändå

“Fokusera på det positiva”, säger ni

Men ni fyller rummen med mörker
och förväntar er
att vi ska lysa ändå.

Här är sanningen:

Alla är olika.
Alla ska vara olika.
Det är hela poängen.

Kärlek är inte fel.
Hudfärg är inte fel.
Att vara sig själv
är aldrig fel.

Det enda som är fel
är ni
när ni får andra att tro det.

Så ja—

vi är myror.

Men vi behöver inte vara en äcklig,
blind stack.

Vi kan bygga något annat.

Eller så fortsätter ni
leva som troll
och undrar
varför allt fortfarande känns kallt.