Kärleken dör aldrig av sig själv
Dör aldrig en naturlig död
Den forsar alltid fram som en älv
Och den kväver aldrig sin egna glöd

Den dör för att vi inte vet
Hur vi ska fylla vatten i dess källa
Den dör på grund av okunnighet
Och för att vi inte i den kan hälla

Den dör av blindhet, misstag och svek
Dör av sjukdomar och av djupa sår
Många gånger på grund av ovarsam lek
Det är då man får bära ut den på bår

Den dör av trötthet och brist på fantasi
Vilket blir en sjukdom som inte går att bota
Anlupen måste den få släppas fri
För att på ett nytt ställe sig få rota

Alla skulle vi kunna anklagas för mordet
För att den överger oss i svåra stunder
Den behöver ligga öppet på bordet
För att ge oss de stadigaste grunder