Det kan vara ett författarsamtal, föredrag, zoommöte eller under en annan sammankomst 

Stunden du sitter där som totempålen Dumheten, med märkliga sniderier i ditt anlete

När du tycks utsättas för den skoningslösa kalibreringen

Där namn, titlar och typiska stilar mejslas fram

Och alla verkar kunna närma sig

Bilderna tycks självklara

Men du kan inte ens se referenspunkterna

Drar upp en sned trädkoja när de andra beskriver Bastiljen

Du hör ditt eko

Såhär blir det när du lurar dig själv

Du är en bluff, väser samma röst

En charlatan

Du funderar på att stänga av kameran men låter det vara

Tittar på ansikten som verkar besitta hyllkilometer av litterär vetenskap

Samtalet sprakar och far och du spelar och nickar med

Ser det färgas av allehanda inskott medan du förblir tyst och grå

Eller du är inte ens grå

Du är äckligt transparent

som snäckan på en gammal mans hörapparat

Så hör du Montaigne, Celan, Woolf och Duras

Duras, henne uppskattar du ändå

Och du förstår att

Bukowski, Fante, Fallada, Lugn, Hamsun och Birro också är litteratur

Att du inte ska skriva som Duras, Montaigne, Knausgård eller ens Bukowski

Du ska skriva som du gör.

Med din röst

Utifrån dina erfarenheter

Så bottnar du, trycker på räcka-upp-handen-knappen och säger:

Jag skulle vilja skriva som Birro, fast på mitt sätt någon dag

Det blir tyst

Ingen tycks förstå

Mer än du