Jag nickade som svar och satte mig i soffan.

Hon gav mig en kisande blick. Sammanpressade käkar.

Hon satte sig i fåtöljen.

Jag lutade mig framåt. Hon bakåt.

Pendeluret tickade. Om fem minuter skulle det slå tolv.

Svaga snyftningar. Hon dolde ansiktet i händerna.

Gå inte fram till henne nu! En kram nu skulle göra det värre. Och säg inget för fan!

Det tickade.

Det hade hänt en gång förut.

Hon torkade tårarna med fingrarna.

Tick. Tack.

Tick.

Tack.

Klockan slog tolv. Så hårt har klockan aldrig slagit förut.

På första slaget lämnade hon mig.

Jag lyssnade.

Jag lyssnade på slagen som slog för mig.




SLUT