Allting ska vara som det alltid har varit och all förändring är omöjlig. Trygghet och tradition bland något helt fantastiskt självgoda och förstockade sverigedemokrater som inte är ett politiskt parti utan ett mycket allvarligt psykiskt sjukdomstillstånd. Ledsen, trött, slutkörd och annorlunda får man inte vara i Sverige. Glad, pigg och normal ska man vara för då kan få medalj av självaste Kungen samt att man med allra största sannolikhet blir adlad och får Nobelpriset i Själslig utveckling och får äta god mat på Banketten i självaste det lyxiga Stadshuset och sitta bredvid någon Prominent och parant Dam och diskutera om Sex och Ensamlevnad. Bruno K. Öijer kommer ridande på en enorm hackspett och läser sina texter. Massor av nakna psykotiska nonchalerade och bortglömda barn väller in på festen skrikande och kräver upprättelse och en adekvat psykiatrisk vård. Kungen som börjar tala latin baklänges och maniskt hoppa små grodorna tillsammans med den upptrissade överklassen och allting ballar ur tills televisionen bryter sändningen och istället visar en fullfjädrat diabolisk skenhelig gudstjänst från en frikyrka. Sirius leder Allsvenskan. Stark, glad, självsäker, alldeles själklart briljant och kreativ ska man vara för annars är man bara en förbannad patetisk loser som går på försörjningsstöd och bor i tält i skogen. En slags parasit som genast måste utrotas. Bara man vill bli förmögen, framgångsrik och omåttligt populär så kan man bli det, allt handlar om att vilja och hur man har blivit uppfostrad och vilka aktier man äger och vem man väljer att ligga med. Att sitta på akutpsyk med panikångest, psykos, och en fruktansvärd avgrundsdepression drabbar knappast någon i Kungahuset som är alldeles för överlägsna och smarta och liksom står ovanför den vanliga slutkörda befolkningen som inte har råd med mat och fritidsaktiviteter till sina stackars barn som är mobbade i skolan. Sverige är ett bra land och inte ett dugg cyniskt, känslokallt, arrogant och orättvist. Klasskillnader är bara bra för det triggar de slöa och lata till att rycka upp och skärpa sig. Sluta skyll på era olyckliga barndomar och andra omständigheter och gör någonting vettigt av era miserabla liv. Livet blir vad man gör det till. Jag är 61 år gammal och jag sover fortfarande mellan mina kärleksfulla föräldrar. Varje dag får jag rejält med smisk vilket håller humöret uppe. Jag älskar att bygga lego och lyssna på Djungelboken och det är inga som helst fel på mig när jag rastar hunden naken i parken och predikar Evangelium i min fina megafon och blir placerad på det vackra, trevliga och ståtliga Mentalsjukhuset Svarta Mardrömmen och får träffa den underbare och skandalomsusade Doktor Smack som langar knark i kulverten och ordinerar mig massor av Hibernal och isoleringscell i tre månader och duschning i iskallt vatten varje morgon klockan fyra. Vilken härlig tillvaro när man som jag älskar att bli torterad, plågad och sparkad på. Lågkonjuktur, depression, kräftgång, tung limbo, status quo, apati, likgiltighet. En man och en kvinna som dansar fram och skrattar på trottoarerna och torgen inne i mörkerstaden och har en lycklig picknick på kyrkogården och talar med de döda. Säkerhetstjänst och Polis som hårdhänt griper dem för transport till det beryktade Mentalsjukhuset för nermedicinering och så småningom lobotomi. Det är strax Bingolotto med den alltid euforiska Lotta. Grundlurade själlösa medborgare som är övertygade om att de lever ett meningsfullt och fullgott liv, så fulla av en tvångsmässig blind och döv positivism, optimism och det ordnar sig säkert-attityd. Ledsen, trött, slutkörd och annorlunda får man inte vara i Sverige för det är kriminellt och då blir man ignorerad, utfryst och bortglömd. Samhällsmaskineriet bara måste fungera. Vi knarkar ned oss på jobbet och får den ädlaste medaljen av självaste Kungen. Folk har dödliga giftormar som halsdukar och hyllar Regalskeppet Wasa som precis ska kasta loss för sin storståtliga och ärofyllda Jungfrufärd. The Doors har en konsert i Kungsträdgården. Ulf Kristersson i extas. Människorna är inte starka och stabila, de är känslomässigt avstängda, nedsläckta. Några vakna härliga kärleksbarn går runt på stan och delar ut blommor och säljer hårda kramar till förmån för de fattiga och utslagna. Gråt älskling kom och gråt ut i min famn. Jag är din själs uppståndelse, ditt ljus i mörkret.