ett liv klev fram ur skåpet på nedervåningen
ett liv som vilat i fyrtio år
med klar plåtblick var den exakt detsamma
dess glatta yta och svävande prinsessor i dammigt grönt
och svagt rosa

håren krusade sig
och en girlang av blomturkost flöt i vattnet
tyg i någon sorts svepande volang
så var det
så var den

och jag lyfte livet försiktigt
alla dess märkta dagar
och lät den stå i total
stillhet och tystnad en stund
andades in dess tidsrymd
och doften

helt orörd
bara såg den på mig
den nätta burken

i fyrtio år hade den väntat