Min själ ångar inlindad i dina armar.
Jag knyter dem runt mig som en knut.
Din andning på min hud samlar fuktiga fläckar som svalnar.
De hjälper mig att inte dunsta bort.
Där fingertoppar vandrar längst med bergstoppar av min kropp
slingrar sig ned för motorvägarna på min bröstkorg.
Vägar som går för fort, där de kör om varandra.
Frontalkrockar och flyktbilar har bränt upp spår.
Där utfarter leder till mina bottenlösa vatten tar du ett bad.
Dyker från bryggan av min fasad.
Smeker du, trycker på gasen.
Intrasslad bland sjögräs simmar du med gäddor.
Ett outforskat mörker där snäckor med pärlor drunknar
Sjunker du, dina livlösa ögon som pärlor.
Ögonlocken som snäckornas skal vaktar.
Från stranden i min ljumske hörs rop på hjälp
Ett öde land där skatter aldrig hittas och piraterna svälter,
ångrar du din vinst som ett tröstpris
Med din svaga stämma genom vattnet
Vandrar den ner med strömmen längs mina ben
Sorlet av röster att rädda gör mig döv
Är du inte längre skör där du ligger livlös
Andas du? nästan vid mina nakna anklar
Som en blöt trasa förvriden med våldet av lust
bortvillad i biljakten efter törst.
Gatlyktorna leder inte vägen till frihet hos mig
Din avställda bil med trasiga bromsar
får rosta på botten, utanför stränderna av min kropp
En gravsten för din flykt, trånande efter mitt hav.
Förvisad till ytligheternas grunda sjö.
Spillrorna av brända broar
förgiftar korallreven av passion
Den ö du till slut hamnat på varifrån du hörde sirenernas sång,
är platsen du aldrig kommer att lämna.